Vår, vård och åttonde mars

Det var fredag kväll och jag och några kamrater hade just korkat upp den första vinaren för kvällen. Marie har jobbat i hemtjänsten ett tag nu och är måttligt trött på det. Hon kan bli lasad men har ingen lust. På sin runda tvingas hon ta hand om en psyksjukperson som gör allt hon kan för att förnedra personalen. Tänk er att ha en svärande brukare på en sida och en gråtande arbetskamrat som inte klarar pressen på andra sidan. När hon sedan tagit mod till sig och klagat hos chefen, och krävt att henne kamrat ska få slippa just den brukaren, så får hon till svars att hennes arbetskamrat är oproffsig som inte kan hantera pressen. En annan vikarie nickar glatt med chefen och instämmer att hon är oproffsig.
Ett sånt jävla svin. ( den andra vikarien allstå)
Enade vi stå söndrade vi falla.

Jag blev tagen av berättelsen och gick och hämtade några av de tusentals förenadevårdare (http://www.forenadevardare.se/) klistermärkena jag fått med mig ifrån Malmö sist jag var där. Kändes ju lite trottigt att pracka på någon lite klistermärken efter en sådan berättelse. Men jag tycker att alla berättelser är intressanta och att vi kan lära av varandra genom att sprida erfarenheter. Just Hemtjänsten verkar vara extra utsatt för nedskärningar. På mitt vårdkneg i handikappvården har jag en arbetskamrat som gjort 20 år i hemtjänsten. Ibörjan var det ett trevligt arbete med mycket kontakt med människor. Men under åttiotalet gick allt åt helvete. Utan tid att tala med gamlingarna framstod handikappvården som ett humanare alternativ. En annan kamrat ska snart gå i pension och planerar att boka tid på förvaltningen bara för att ge cheferna fingret och be dom dra åt helvete lagom till pensionen. Sånt är inspirerande att höra.

En annan inspirerande sak är kampdagen åttonde mars. Själv firade jag med att vandra med i den lokala demonstrationen. Ett glatt tåg med hela vänstern representerad och en polisbil i fronten. Efter tal rörde sig demonstrationen till en statlig institution för inspirerande normkrossande teater. Snygga lokaler men om man ska tvingas lyssna till politkerdebatt bara för att ta del av den huserar jag hellre på gatan. Det är fint med samförståndet i Sverige. Hur rörelsen liksom kan bekräfta att vi lever i en demokrati på detta viset.

Så är det vår också. Jag har sett blåsippor och vitsippor. Hoppas kunna ladda upp bilder.