Skådespelssamhället

Det luktar nytt i konferenslokalen. Vi slår oss ned vid bänkarna och blir inringade av ett 15 tal managementmänniskor. En vidrigt smilande lönnfet ledare presenterar. Vi sitter lydigt i bänkarna och ler och svarar "ja" och "bra" på alla hans frågor. Det är rekryteringsdag och vi ska spendera hela dagen med att utsättas för förnedrande tester och intervjuer.

Dom flesta av oss är arbetslösa och studenter, en del har lyckats få ledigt från sina vanliga kneg för att pröva lyckan på rekryteringsdagen. Vi får gärna prata med varandra emellan varven men inte om vad som sägs i intervjuerna. Vi konkurrerar ju faktiskt om jobben. Folk tar det där med konkurrensen på allvar tills en tjej bryter isen och börjar snacka om intervjuen. Det är skönt att få spy ur sig hur pressad man känner sig och att företaget är så snålt att de inte bjuder på lunch.

Jag hade talat med en kamrat som arbetar på företaget. Han uppmanade mig att lägga all ideologi och alla ideal åt sidan. Att jag skulle klä mig prydligt och bara le och spela med i deras teater. Och det var precis vad jag gjorde. I rollespelen vi blev utsatta för krävde dom att vi skulle ta ställning till bakfulla kamrater och folk som spred rykten mot företaget. Dom sa:
- Vad hade du gjort om det var ditt företag?
Min kamrat hävdar att dom är på jakt efter minsta uns av olydnad. Jag har snackat så mycket blaja idag att jag måste skriva den här texten för att övertyga mig själv att allt jag sa var lögn.

När företag använder avancerade metoder för att på ett tidigt stadium hitta dissidenter måste vi spela med i deras skit. När vi väl är inne kan vi skära av repen på teatern så att tyngder faller i deras huvuden. Jag hoppas att mina ansträngningar inte är förgäves och att jag får det här jobbet. Jag börjar bli mer frustrerad då isolationen tränger sig på.