Jag betalar inte! Jag betalar inte!

Lagom bakfull skulle jag åka hem till mina föräldrar för att fira min födelsedag.

Som vanligt betalade jag bara en bit på vägen för att spara pengar. Det brukar funka. Konduktörerna bryr sig oftast inte även om jag vet att de märkt mig.

Det funkade den här gången också ända till vi nästan var framme.

Konduktören identifierad som min ex gymansiekamrat och kräver nu att jag skall betala hela vägen.

Jag säger du slänger av mig vid nästa station punkt, jag betalar inte. Dom andra passagerarna tittar skrämt bort. I Sverige brukar vi betala och hålla käften. Jag brukar betala och hålla käften. Jag säger att jag är pank försöker vara trevlig. Hon är bestämd jag ska betala. Alla ska betala.

Men idag tålde jag inte moraliseringar. Att konduktören är upprörd över att jag ljugit för henne.

Sånt tål jag inte. Jag laddar för konflikt, handen börjar skaka lite som den gör när den fylls av adrenalin. Hon hotar med att ringa polisen. Jag vet att hon kan göra det. Men jag vet också att dom aldrig hinner fram i tid i den småstaden som jag kommer ifrån. Hon börjar käfta.

- Du kan väl ta bilen eller låna pengar om det inte passar, alla måste betala.

Som att jag skulle trolla fram en bil ur bakfickan det är ju därför jag sitter här utan biljett.

Vad har hon att förlora på att låta mig sitta kvar?

Men hon har moralen, stoltheten, alla måste betala.

Det är svårt att återge grälet exakt. Kanske lägger jag till lite här och där för att återta vad jag ville säga. Kanske hade det varit mer strategiskt att vara trevlig, be om ursäkt, betala och skämmas. Men jag skäms fan inte. Skammen är våran värsta fiende. Jag tror att skammen att bli tagen av kontrollanter är en orsak till att många inte betalar. Om vi kan ifrågasätta den och jiddra med kontrollanter och konduktörer och vägra skämmas har vi vunnit en liten seger. Sen är det klart att det i längden inte funkar att ensam käfta med biljettkontrollanterna. Nästa gång jag åker med samma nitiska plikttrogna jävla konduktör kommer jag att tvingas betala för denna och nästa resa. Men jag ser det ändå som en seger. Jag fantiserar ofta om att hålla brandtal om jag blir tagen av kontrollanter. Och de var ju lite vad jag gjorde idag. Ett brandtal om hur jävla hunsade vi är i Sverige att vi tvingas gå på skitiga jävla bemannings eller timanställningar och inte vet om vi har jobb imorgon eller inte.

Hon har också vart fast i vikarieträsket och menade att vägen ur det är att sköta sitt jobb bra och vara noggrann. Hon verkade nöjd med att SJ äntligen går med vinst igen. Längre kom vi inte. Jag gick kokande av tåget utan att ha betalat. Men med huvdet högt utan att känna skam. Och kanske påverkade mitt agerande henne och andra som satt i närheten.