Det nya Sverige

Imorse ringde min hallick. Dvs ett bemanningsföretag.
Dom vill att jag ska kränga TV apparater. Jag blev faktiskt glad jag trodde inte att dom skulle höra av sig. Men jag spelar med. Hoppas att dom inte kommer att kolla upp mig.
Är nämligen dömd för snatteri tidigare. Ingenting jag ångrar men något som komplicerar jobbsökandet en aning. Har även ringt runt till vårdarbetsplatser och har fått napp på en hel del ställen. Jag hade egentligen inte haft något emot att vara arbetslös om det inte hade känts så jävla isolerat. Det är nog trevligare att vara arbetslös flera stycken. Människor är sociala varelser vi mår inte bra av att gå och dra för oss själva. Men Sverige är ju den totala sociala kontrollen och isolationens land. Om vi blir arbestlösa går vi ensamma till arbetsförmedlingen. Vi får ensamma stå emot trakaserier ifrån socialen, a-kassan eller "arbetscoachen". Om det blir problem på jobbet så går vi själva till en facklig byrokrat som i dom flesta fallen kommer att skita oss i munnen.
Men det finns ju gemenskap också. När vi kämpar tillsammans emot borgarpacket som lever på våra liv. När vi träffas och delar erfarenheter runt all skit vi får stå ut med på universitetet eller i intervjun med bemanningshallickarna. Gemensam kamp är vapnet emot utsugning, islolation och kontroll.

På tal på kontroll så anmälde jag mig på vikarien.se häromdagen. Jag har tänkt testa att vara lärarvikarie ett tag. Jag måste säga att jag är kritisk till det projektet. Känns som ännu ett led i prekariseringen (ett begrepp för osäkerhet, jag refererar här till en osäker arbetsmarknad).
Dom vill väl ha en här av arbetslösa, studenter och papperslösa som när som helst ska kunna hoppa in och jobba med vad som helst. Och om det inte passar så blir man prickad. Och det kommer alltid att stå en ny arbetsvillig medarbetare utan någon som helst vetskap om skiten en tidigare kamrat gått igenom.

Det är en dyster framtid vi går till mötes. Men jag ser även möjligheter med prekariteten. Jag tänker mig den osäkra arbetaren som en osäkrad pistol. Utan särskilt mycket att förlora kan vi vara beredda att slå till (eller skjuta om man ska använda pistolbegreppet) hårt och skoningslöst. Vi blir inte kvar särskilt länge på en arbetsplats vilket gör att vi ibland kan ta oss friheter. Historisk har ibland osäkra arbetare varit betydligt mer angelägna om att slåss än den fackligt anslutna skillade socialdemokratsika ARBETAREN.
Men jag får se vad som händer om det blir något jobb eller om jag tvingas vara kvar i arbetslöshetstristessen.